för mycket...
Lite mycket just nu.. vet inte vart man ska ta vägen längre..
De är för mycket med skolan, för mycket krav från lärare att man ska klara allt och att man måste sköta sig och blabla.. dom ställer så mycket krav i skolan så de tynger ner en för mycket.. och de gör de inte bättre att man har en fitt lärare som tror han vet allt och är så jävla bra.. han förstår verkligen inte vad man har gått igenom och vad man går igenom just nu...
Sen har man en mor som är sjuk, hon har hudcanser, tumör i tjocktarmen, problem med magen.. hon har så mycket och läkarna bara skiter i henne och ger henne bara tabletter för smärtan.. hon kommer ju aldrig bli frisk om dom håller på så här.. jag är så orolig att hon någon dag inte vaknar upp på morgonen , eller att hon trilla ihop hemma när inte vi är hemma.. jag vill vara hemma 24/7 hos henne och ta hand om henne men jag kan inte.. jag känner mig så maktlös... Skulle jag kunnat skulle jag gett henne mitt liv, så hon kunde bli frisk och kunna gå ut och ha kul igen... varför kan jag inte de ????
Sedan har man en far som knappt förstår hur man mår.. han säger han finns osv.. men ibland fundera man om han verkligen gör de.. jag vet inte riktigt vart min far står.. ibland kan han vara skit snäll och verkligen finnas.. men ibland så vet jag inte vart jag har honom.. och sedan att han ljuger för mig med.. jag vet inte..
Vänner finns de få om.. spec vänner man VERKLIGEN kan lita på.. det finns två jag verkligen lita på mest och de är Linda och Tina..
men Tina ( Barndomskompis) vi har glidit ifrån varandra på sista tiden så vi umgås inte så mycket mer.. och de är jag verkligen ledsen för.. vill verkligen ha kvar henne livet ut!
sen Linda som jag lärde känna i första året på fordon.. vi har verkligen byggt upp vår vänskap till något stort.. vi berättar allt för varandra och vi finns verkligen för varandra i alla lägen och försöker hjälpa till så gott vi kan.. de är en vän jag vet att jag aldrig kommer att förlora.. och de är jag så jävla glad för! jag älskar dig mest gumman!
Varit med om rätt så mycket i mitt liv med.. men de kan jag förklara någon gång fram över..
Vill bara leva ett normalt liv..
De är för mycket med skolan, för mycket krav från lärare att man ska klara allt och att man måste sköta sig och blabla.. dom ställer så mycket krav i skolan så de tynger ner en för mycket.. och de gör de inte bättre att man har en fitt lärare som tror han vet allt och är så jävla bra.. han förstår verkligen inte vad man har gått igenom och vad man går igenom just nu...
Sen har man en mor som är sjuk, hon har hudcanser, tumör i tjocktarmen, problem med magen.. hon har så mycket och läkarna bara skiter i henne och ger henne bara tabletter för smärtan.. hon kommer ju aldrig bli frisk om dom håller på så här.. jag är så orolig att hon någon dag inte vaknar upp på morgonen , eller att hon trilla ihop hemma när inte vi är hemma.. jag vill vara hemma 24/7 hos henne och ta hand om henne men jag kan inte.. jag känner mig så maktlös... Skulle jag kunnat skulle jag gett henne mitt liv, så hon kunde bli frisk och kunna gå ut och ha kul igen... varför kan jag inte de ????
Sedan har man en far som knappt förstår hur man mår.. han säger han finns osv.. men ibland fundera man om han verkligen gör de.. jag vet inte riktigt vart min far står.. ibland kan han vara skit snäll och verkligen finnas.. men ibland så vet jag inte vart jag har honom.. och sedan att han ljuger för mig med.. jag vet inte..
Vänner finns de få om.. spec vänner man VERKLIGEN kan lita på.. det finns två jag verkligen lita på mest och de är Linda och Tina..
men Tina ( Barndomskompis) vi har glidit ifrån varandra på sista tiden så vi umgås inte så mycket mer.. och de är jag verkligen ledsen för.. vill verkligen ha kvar henne livet ut!
sen Linda som jag lärde känna i första året på fordon.. vi har verkligen byggt upp vår vänskap till något stort.. vi berättar allt för varandra och vi finns verkligen för varandra i alla lägen och försöker hjälpa till så gott vi kan.. de är en vän jag vet att jag aldrig kommer att förlora.. och de är jag så jävla glad för! jag älskar dig mest gumman!
Varit med om rätt så mycket i mitt liv med.. men de kan jag förklara någon gång fram över..
Vill bara leva ett normalt liv..
Kommentarer
Trackback
